Gandalf är den ende av de tre valparna i kullen som fortfarande är i livet. Vår egen Grace fick somna in tidigare i år då hon blev akut sjuk och inte kunde räddas. Den tredje valpen, en hane "Eric", fick aldrig någon riktig chans i livet. Han såldes till en barnfamilj som verkade så bra, de hade två whippets sedan tidigare. De beklagade sig visserligen att en av deras tidigare hundar hade dålig mage och att det var så jobbigt med dieter till honom... DÅ skulle vi dragit öronen åt oss!!! Den dåliga magen berodde på stress, stress och återigen stress!! Tyvärr så blev deras hundar betraktade som leksaker för barnen som fick göra vad de ville med hundarna. Kulmen nåddes på Tammsvik dit de kom för att titta... maken till behandling av hundar från barnens sida har jag aldrig varit med om! Både jag och uppfödaren till en av deras andra whippets stod helt chockade... men naturligtvis sa vi till på skarpen att så här fick det inte går till!!! Men vad mer kunde vi göra, vi hade ju sålt hundarna till dem! Valpen från oss var då ca 8 mån gammal. Sedan hördes ingenting alls från dem och när de dök upp på Tammsvik året efter så hade de inte med sig någon whippet. Jag frågade naturligtvis efter Eric och fick till svar att de tagit bort honom i oktober då "han bet barnen"... tacka fasen för det, det skulle jag också ha gjort!!!!! Totalt sönderstessad fick Eric lämna detta liv endast 10 månader gammal... men det var nog det skönaste för honom i alla fall...
Grace såldes då hon var 5-6 månader och kom åter till oss då hon var ca 1 år gammal. Hon var i ett bedrövligt skick då vi fick henne åter... mager som om hon aldrig fått mat tidigare. Tack och lov att vi fick tillbaka henne annars hade hon aldrig överlevt! Den första veckan bara sov och åt hon... Vi bestämde direkt att om hon skullle bli OK igen så skulle hon naturligtvis bli kvar hos oss. Sakta repade hon sig men hon fick aldrig så länge hon levde tillbaka hullet som hon hade haft då vi sålde henne. Hon var alltid en mycket stark (både kroppsligt och mentalt) hund trots sin tunna kropp och en utbrytarkung som vi aldrig sett make till! Att hon skulle ta sig ut överallt gjorde att vi nästan miste henne redan vintern 2004/2005 då hon fastnade med ett framben i ett dörrhandtag och nästan slet loss hela benet! Som tur var så var inga senor eller blodkärl avslitna men i princip allt annat. Hon klarade av detta också och, fast vi aldrig trodde det, så var hon tillbaks på LC-fältet hösten 2005.
Grace blev också mor till vår L-kull... något som hon och Noddy fixade till alldeles själva!
